“Vi blir uppvaktade av hela Europa”

I 15 år har Ostrea Aquaculture kämpat hårt för en storskalig och hållbar odling av inhemska ostron på Sydkoster – och nu har de fått ett stort genombrott.
– Det är en världssensation. Vi får förfrågningar från hela Europa, säger Christian Vorbeck, vd på Ostrea.

Ostrea har kämpat med främst två saker under sina 15 år som forskningsföretag.

De har arbetat hårt med att få fram en storskalig produktion av det europeiska, platta och inhemska ostronet Ostrea edulis – ”Havets drottning”. Det anses vara i en klass för sig när det gäller kvalitet och smak.

Och här har de alltså nått en enorm framgång under våren.

– Vi har nu lyckats få till tre miljoner yngel ute i havet som kommer att vara där i tre år. Om vi räknar med att 30 procent överlever har vi sedan cirka 100 ton färdiga ostron, hållbart odlade i havet, vilket motsvarar cirka 25 procent av Sveriges konsumtion. Det är väldigt häftigt, säger Christian.

Intresset är enormt från andra europeiska länder. Ostronet används nämligen inom ramen för restaureringsåtgärder i samband med vindkraftsprojekt.

– Här har Ostrea edulis en stor roll för att bygga och stödja biodiversiteten i havet och för att neutralisera negativa effekter när vindkraftverken byggs. Omkring 200 forskningsinstitutioner jobbar därför med frågan i Europa och flera aktörer i Europa funderar nu på att lägga ned sin verksamhet när de hör om våra framsteg, säger Christian.

När bolaget insåg framsteget blev det såklart glädje i teamet:

– Gåshud! Och en stor ödmjukhet inför naturen. Det här kan också betyda mycket för Sverige. Vi kan möjliggöra för andra aktörer att börja odla vårt inhemska ostron längs västkusten. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på resultatet och ser miljontals yngel växa och sedan ha dem ute i havet. Det har verkligen varit år av möda, svett, ångest – och likviditetsbrist.

Parallellt under alla år har de också kämpat med att få tillstånd att odla det omdebatterade stillahavsostronet Gigas (Magallana gigas/Crassostrea gigas). I Sverige klassas det idag som en invasiv, främmande art, som inte får spridas ytterligare, medan man i många andra länder har accepterat att arten finns och därför både skördar och odlar ostronet.

Trots att vi idag har stora vilda bestånd av stillahavsostron i svenska vatten importeras varje år cirka 400 ton från bland annat Frankrike.

– I stället för att importera borde vi satsa på att utveckla kontrollerade odlingar i egna, friska vatten. Vi har en fantastisk resurs längs hela västkusten och skulle här kunna bygga en ny hållbar industri, säger Christian.

Ostrea skulle vilja odla ett sterilt ostron av denna art som inte kan föröka sig, men svenska myndigheter säger att det är en för stor risk.

– Även om det är en minimal risk är det en ideologisk fråga för myndigheterna. Invasiva arter vill man inte ha. Vi måste ändra på lagstiftningen i det här landet, för att få till en industri. Sverige är helt bortkopplat från omvärlden när man jämför med stora ostron-länder som Frankrike, Belgien och Irland. Sverige producerar cirka 19 ton årligen medan Danmark exempelvis producerar cirka 250 ton, säger Christian.

När de nu nått framgångar med Ostrea edulis känner han en stor frustration för att svenska myndigheterna inte är tillräckligt på tårna:

– Alla är i stort behov av våra yngel, men i Sverige har ingen fattat det här. Här får vi inget stöd. Det saknas kontrollmekanismer såsom i andra europeiska länder vilket nu är ett hinder för oss att exportera våra yngel till andra länder i Europa. Här bör våra myndigheter snabbt agera för att inte sätta stopp för vår export, till exempel till Storbritannien som kräver intyg på att våra vatten är fria från parasiter.

Om det exempelvis skulle vara möjligt i Sverige att få odla sterila ostronyngel och därmed kunna bygga upp en inhemsk ostronindustri hade de också kunnat finansiera forskningen av Ostrea edulis, den inhemska arten.

Ostrea har lagt ner stora resurser på att försöka lösa utmaningarna av den höga larv- och yngeldödligheten.

Här har de uppskattat den finansiella hjälp som de fått av både privata investerare och Almi. Almi Invest är idag näst största ägare i Ostrea. Bland övriga ägare finns familjen Ljungberg, GU Ventures och flera privatpersoner.

– Vi har ägare som tror på oss och vi har forskarresurser för att utveckla teknologin.

Almi har även bidragit med bland annat strategisk affärsutveckling och utveckling av företagets hållbarhetsarbete.

− Almi är fantastiskt, erbjuder ett perfekt paket och fyller verkligen en funktion som är svår att hitta hos en privat aktör. Vi är extremt tacksamma för deras stöd. De och övriga investerare är inte ute efter en snabb exit, säger Christian och fortsätter:

– Vi har en samhällsvision, att bygga något nytt för landet i form av en hållbar bruksindustri på landsbygden i modern tappning och tack vare Almi kan vi finansiera oss tills vi börjar tjäna pengar.

Nu väntar tre spännande år för Ostrea som följer skeendet av ynglen i havet, som är “väldigt hungriga”, och företaget ser över hur de kan öka kapaciteten i den befintliga anläggningen. Om det går som de vill har de en mängd olika underleverantörer av kläckerier som väntar ute i Europa.

Målet är att bygga en miljardindustri på odling av ostron. Christians vision är ett Ostrea med över 150-200 anställda, en anläggning på cirka 20 000 kvadratmeter och en omsättning på cirka en miljard kronor år 2030.

Ostrea har också förhoppningar om den invasiva ostronarten Gigas genom att ha blivit inbjudna till One Stop Shop – där svenska myndigheter går ihop för att diskutera utmaningar eller problem som företag upplever.

– Värdet vi har ute i havet nu, med inhemska Ostrea edulis, är cirka 40 miljoner om tre år. Men det skulle vara väldigt viktigt, skönt och robust om vi hade fått odla Gigas också. Det skulle ge bolaget och framtida svenska ostronodlingar en säkerhet, säger Christian Vorbeck.